so long jozi

Nu bär det alltså av hemåt... sorgligt värre kändes det i går när vi hade avskedsfest. De senaste två dagarna har livet återvänt efter tisdag-onsdagsdippen. I går tog jag en sista dag på stan med Natalie efter morgonens seminarium och diverse fixande i skolan. Vi gick ner till Newtown och sa hej då till Precious o Duncan, satt och pratade en stund, gav de lite saker Klara o jag inte får ner i väskorna samt ett fotoalbum med bilder från vårt samarbete. Sen tog vi taxibuss till Joubert Park, hade lite pic nic där och tittade in på Johannesburg Art Gallery. Gick genom Hillbrow och in på ett "learning centre" där Nat har varit med och jobbat på väggmålningar och fotade lite innan vi fortsatte promenaden till education campus. Sen var det öppet-hus-liknande fest där våra närmaste här kom och gick och åt och drack. Mycket mysigt och sorgligt!

I dag ska jag bara packa samt åka till Kodak i Norwood och hämta bilder. David skjutsar oss till flygplatsen i eftermiddag och sluter cirkeln...

tomma

I måndags var det vernissage. Det blev jättefint! Många kom, även om inte alla vi känner lyckades ta sig tid. Det svenska godiset gjorde succé... ägg- och kaviarknäckisarna lite mindre :)

Precious och Duncan kom tyvärr lite sent, precis efter att de flesta gått, men jag tror att de uppskattade det ändå. När det var slut var vi hungriga och kände oss alldeles tomma, så vi gick och åt på grisen (post graduates club) innan bussen "hem".

Sen dess har vi båda befunnit oss i ett märkligt apatiskt tillstånd... blandning av någon lightversion av posttraumatisk stress, sorg över att åka, akut hemlängtan och stor trötthet som gör att allt går i slow motion och inget känns kul. Men men, jag har i alla fall lyckats plocka ner utställningen, gå på seminarium, konstevent, gospelkonsert och Origins Center. Idag planerar vi att klämma Constitution Hill och sedan middag hos David. Kanske att jag lyckas ta reda på hur jag tar mig till Norwood - de har den enda Kodakbutiken i stan som framkallar bilder från engångskameror på en timme.

Jag har lyckats rädda några av mina verk från en bråd och sorglig död: David önskade och fick en kartongpall, Natasha Christopher bytte till sig vinflaskelampan, Shannon guldskålen och Vicky papperslampan. Trevligt!

crits

Hårda lärare nu på förmiddagen, men bra, drog igång lite tankeverksamhet hos mig… har inte kommit till den punkten när jag kan göra något riktigt konstruktivt av det, känner mig mest tom just nu. Men klockan fyra i eftermiddag är det vernissage och troligtvis en massa positiv input as well. Just nu snurrar tankarna oreflekterat runt i mitt huvud- skriver ner några lite osammanhängande:

Vad gör mina föremål till mer än dåliga designobjekt?

De är en del av en undersökningsprocess och ett resultat av en lust at bara göra, process, tolkning av intryck jag fått här.

Större fokus på görandet i slutversionen – tanken är ju också att utställningen på Konstfack ska vara mer interaktiv. Och större del med sorterandet, det är ju en stor del som jag fått ut av arbetet. Organisationen. skandinavisk praktisk mentalitet präglad av IKEA…

Svensk funktionalism möter Sydafrika – mina tankar kring den icke/pseudo-funktionalism som finns här, som ofta bygger på pengabrist – göra saker snabbt och billigt men som inte håller – mina föremål är lite så, billiga och låtsat funktionella eller inte låtsat, mer tillfälligt funktionella. Inga permanenta lösningar… men så upplever jag landet här också, inget är permanent, landet är i konstant görande, omdanande, finns inte samma ”färdighet” som i Sverige, samma polerade yta med genomarbetad stomme.

Varför bygga upp ett vardagsrumslikt utrymme? Kanske den svenska besattheten av hemmet och inredning. Har med resandet och tillfälligheten här att göra också, bygga ett temporärt hem med material som inte håller i längden. Kortvarigt. Inte i samma anda som eko-design som fokuserar mer på långsiktiga miljövänliga lösningar, hållbarhet. Jag vill inte komma med några lösningar utan undersöka hur det är här, uppleva, förstå, översätta och lära mig något som kan vara användbart i designpedagogiska situationer.

En del av vad de sa är en ren smaksak – två av lärarna tyckte att kartonggruppen var ful och obekväm (men projektet och samarbetet intressant), men jag tycker den ser fantastisk ut, är vacker och bekväm. So so…

utställningen tar form

Idag har vi jobbat på utställningen, är lite trött på skräp men annars känns det fint.

Imorgon bitti är det crits kl. 8 och vernissage kl 16. Då ska vi bjuda på svenskt godis och knäckebröd med ägg och kaviar, och vin såklart. Allt serveras i återvunna förpackningar som jag fixat i ordning och diskat. Kapade flaskor och plastburkar. Duk av plastpåsar. Nedan ser ni även en lite ihoptryckt version av utställningstexten.

Anna-Maria Hilborn

The works (in progress) I show here are parts of the research for my thesis in design pedagogy at Konstfack, Stockholm, Sweden. An other part of the research consists in workshops, as you can see in the book on the table.

Time, work, value, materiality. Influenced by the culture of recycling/ re-using in South Africa

Nesting

Two persons, three months on another continent, trying to root a bit, construct a space, a nest.

Since day one I have collected all the waste Klara and I produce. The waste has become building materials for our temporary home. Metaphorically and physically.

Organizing

An important part of my process working with our waste has been that of organizing, washing, classifying. When does materials become waste? And how can we turn them back to materials?

Collaborating

In contrast to Sweden a huge part of the recycling happens at a micro level here. Maybe these collectors and re-sellers are in the very space in between waste and material that I am looking for?

The liminal space Constant becoming

Fascinated especially by the informal cardboard collectors I decided to collaborate. I was lucky to meet Precious, Duncan and their son Sibusiso who are based in Newtown. During a week, they collected cardboard and brought it to me. Then they came and we built the table and the chairs together in my studio. When this show is over they will get the cardboard back and can thus sell it a second time. The state of furniture is a transition, a temporary state.

Näst sista veckan

Mycket mycket som vanligt....

Ateljétisdag, onsdagen även den med utställningsarbete i skolan, seminarium samt gospelkonsert. Torsdag fortsatt arbete, DIVA-talk (föreläsning) på eftermiddagen med en trevlig prick som heter Zen Marie. På kvällen firade vi Naadira med tårta och vin i Substation (galleriet på campus som just nu innehåller ett artist in residence - projekt). Fredag vid 7 bar det av mot Dobsonville igen. Jag hade förberett mig på totalt kaos och flopp (hur göra ett återvinningsdesignupplägg för 48 elever på 50 minuter??) men det gick hur bra som helst. Jag blev galet imponerad. De gjorde en brudklänning, hylla, dörrmatta, väskor, fågelholk, skor...:) Dessutom var de hur stolta som helst över sina kreationer och fotade hej vilt med mobilkameror. Brudklänningen sprang runt hela skolan och visade upp sig.

Men jag kan ju inte direkt påstå att ljudnivån var på någt eftersträvansvärt ideal...hehe

Jag frågade eleverna om fotografering, och ingen hade något emot att jag fotade för att använda i projektet.

trött

trött trött... har varit på PJ Simelande Scondary School i Dobbsonville, Soweto. Gick upp kl 6, spenderade sedan nästan 2h i taxibussar för att komma ut dit.

Hade en lite improviserad lektion (fick en klass 20 min efter att jag kom dit vilket inte riktigt var överrenskommet :) för 48 elever i klass 9E. Visade bilder, pratade om mitt projekt samt förklarade vad de ska fota till nästa lektion (på fredag) samt vad de ska ta med sig. Kommer bli urhektiskt att försöka bygga några vettiga objekt på 55-minuterslektion med så galet många elever..men men...får bära eller brista.

I mitten av följande lektion (åk 8) gick läraren jag hakat på på ett spontant möte och lämnade mig med klassen. Jag satt intresserat och betraktade hur rummet förvandlades till ett öronbedövande tjatterkaos tills klockan ringde. Läraren kom inte tillbaka, så nästa klass (åk 8) välde förvånat in. De lyssnade fint på mig när jag presenterade mig, och i brist på annan underhållning drog jag igång en frågestund om mig och om Sverige, vilket de tyckte var jättekul. Jag fick frågor som: Vilka länder har du varit i? Vilka språk talar man i Sverige? Finns det svarta människor i Sverige? Får man skaffa barn utan att vara gift? Vilken sorts musik lyssnar du på? Plattar du håret? Varför har du blå ögon? Om jag flyttar dit, blir jag också vit då? Kan du tänka dig att gifta dig med en svart man? Vad ville du bli innan du bestämde dig för att bli bildlärare? Ligger Sverige i USA? Hur gammal är du? Med mycket mera....

Klassrummet där 45-50 elever i taget Arts and Culture. Skolgården, lunchtid - de fattigaste eleverna får lunch: en plastpåse innehållande två dubbelmackor formbröd och en juice.

Bildlärarnas arbetsrum

Taxibuss tillbaka till stan gick betydligt snabbare än på morgonen. Hoppade av vid Bree taxi rank och promenerade över Mandela bridge till huvudcampus. Jobbade i ateljén nån timma eller två och åkte sedan "hem".

Sitter nu i intryckskoma och tycker det ska blir underbart skönt att sätta mig i mitt arbetsrum hemma i Hägersten och skriva uppsats :)

kyrkobesök

Pustar ut efter en intensiv dag med kyrkobesök och taxibussresor…

Det började med en rask morgonpromenad från campus vid 7.15, vi knallade hyffsat bilfria Queen Victoria road upp mot Constitution Hill, svängde ner mot Jorrissen. Vi mötte upp Precious, Duncan och Sibusiso på Station Street kl 8. De var fantastiskt fint klädda: hon i långkjol och ärmlös kråsblus i svart och vitt, han i skjorta, kavaj, slips och en kohudskjol. De var barfota men bar vristband. Sibusiso satt i barnvagn och lekte bil. Sen bar det av i raketpromendtakt genom Hillbrow till ett torg bortanför tågstationen. Något tusental vitklädda människor samlades, och ”mässan” började kl 9. Det var predikan, sånger och böner omväxlande. Gifta kvinnor, ogifta kvinnor och män sitter för sig. Vid ett tillfälle fick Klara o jag resa oss upp och bli välkomnade av Prästen. Vi var med till 11, satt sedan en stund och pic-nicade med Precious samt blev fotade av ett antal människor. (mässan drar igång igen vid ett och fortsätter till femtiden)

Kyrkan heter Nazareth Baptist Church och grundades kring en "profet". De är nu inne på den femte generationen profet. Väldigt sektartat men vänligt och gemytligt (wikipedia)

Det kändes inge bra att knalla omkring i Hillbrow med kamera eller att fotografera folk i kyrkan. Så jag googlade lite bilder i stället. Ovanstående är från:

http://behance.vo.llnwd.net/profiles2/150730/projects/669518/52752b11a6732fe53df50192c1d117e3.jpg

http://media.townhall.com/Townhall/reu/d/2011%5C93%5C2011-04-03T163726Z_01_DBN03_RTRIDSP_0_SAFRICA.jpg

Strax efter 12 gick Duncan med oss till närmaste taxirank och fick in oss i en taxibuss mot Killarney. Väl där hittade jag ett gäng engånskameror till måndagens lektion på PJ Simelane. Sen taxi in mot stan igen, Klara hoppade av vid vårt campus, jag fortsatte i en fin omväg till Jorrissen och skolan. Jobbade ett par timmar i ateljén och satt sedan och tog igen mig i kvällssolen innan bussen ”hem”.

möblerna!

I går kom Precious, Duncan och lille Sibusiso och hjälpte mig att bygga möblerna.

Det var en lång, intensiv och jätterolig dag.

Vi började med att sortera upp all kartong efter storlek, för att se om det fanns tillräckligt mycket av samma storlek för att göra några pallar. Två stycken blev helt "perfekta".

Jag jobbade mest på pallarna och Duncan var bordsansvarig. Precious hjälpte till överallt och Sibusiso också :)

Vi gick och åt lunch här nere på teatern, pratade ganska mycket och hade trevligt. De bjöd mig till deras kyrka på lördag.

De var även intresserade av mina andra projekt i ateljén, inspekterade dem och tyckte de var bra och kul idéer.

När vi var färdiga vid halv fyratiden kom Klara och Vicky och tittade in och provsatt.

Enda problemet nu är att bordet är för stort för att få ut ur ateljén.... så jag får splitta det i två delar för transport upp till Appollonia.

Jag mår asbra! Det känns otroligt kul att det fungerade och gick så fort. Samt att jag fått nya bekanta som jag kan lita på. De sa också att de tyckte det vart ett roligt samarbete och att de gärna skulle jobbat vidare med mig om jag inte skulle åka hem snart.

På kvällen var vi hemma hos Vicky en sväng, sedan drog vi tillsammans till Arts on Main på vernissage av Abdulrazaq Awofesos utställning (Vicky extraknäcker som assistent åt honom) samt gick på den kvällsöppna marknaden och konsert. Toppenavslutning på en sån fin dag.

Bild nedan av Abdulrazaqs installation

kartong kartong kartong!!!

Idag har jag besökt Remade Recycling i Newtown, stället som köper av de informella sopsorterarna. Det var imponerande, jättestort och med fantastiskt vackra balar "skräp". Pratade med chefen där och frågade vad de tar per kilo kartong - 2.50 säljer de för..... drygt 70 öre får sopsorterarna när de säljer till dem...

Duncan kom även med ett sista lass kartong. Han stannade och pratade en stund. I morgon kl 9 kommer han, Precious och lille Sibusiso och jobbar med mig med att bygga möblera. Lennerd har fixat plastremsorna att binda ihop med. Vi har letat förgäves efter orangea.... men det har visat sig att det är några företag i Limpopo som specialbeställer dem en gång per år = inget som görs regelbundet och därför inget som gr att få tag på :(

Senare på eftermiddagen promenerade vid till Oriental Plaza och kollade in mängden roliga butiker där (småhandlade lite också) och sedan till Bag Factory som ligger precis bredvid och gick på trevligt vernissage av fin grafik www.bagfactoryart.org.za.

ateljéarbete

Dagarna rullar på i rasande takt... galet galet om två och en halv vecka är vi hemma...

både skrattar och gråter inombords.

Ovan ett förvaringssystem av yogurtburkar, rumsavdelaren samt en liten hylla av kartong.

kartongleverans nummer två

Duncan kom idag med ett nytt lass kartong.

Han hjälpte mig upp med den till ateljén och jag visade de små modellerna av möblerna och frågade om han och Precious kan tänka sig att hjälpa mig med dem nån dag. Han sa att det går bra om sonen får följa med. Han är 2 år o 4 månader och heter Sibusiso.

Om allt går enligt planerna och jag hittar plastsnörena innan (verkar svårt att få tag på orangea som jag vill, får nog kompromissa) kommer de och jobbar med mig på torsdag.

Duncan har jobbat i fjorton år med att samla kartong.

regnet har kommit!

Bilder här på resultatet av dagarna på NSA. En regnklänning med tillhörande hatt, en virkad ryggsäck med flaskfickor, en pappfläkt med motor från en leksaksbil,

en tidningspappersvas och en hängande miniträdgård

Eleverna var nöjda med dagarna, de sa att det varit väldigt roligt och att de var imponerade över att de lyckats åstadkomma så mycket på så kort tid (det är jag också!)

Pappfläkten blev lite snabbt ihopsnodd i fredags då han som fick epilepsianfallet i sin förvirring tagit med sig nästan allt material hem och inte kom till sista tillfället, så hans stackars kamrat kunde inte slutföra deras ursprungliga plan med lampor av popcornkartonger.

Den ena i tidningspappersgruppen var också tvungen att lämna sin kumpan i sticket, så han kämpade hela fredagslektionen med att såga en rund tung träskiva att lägga i botten av vasen för att stabilisera.

Igår kom så äntligen det efterlängtade regnet! Detta medan vi grillade hos Nat (vilket för övrigt var mycket trevligt och innehöll både bildvisning av klättersemester i USA på 20-30 i svårighetsgrad) och intressanta samtal.

Pridefestivalen var också rolig! Kändes som en lugn och mysig men enorm grillfest som spred sig över hela Zoo Lake-området.

Idag sitter vi hemma och förbannar svåra konstteoritexter, tar hand om våra förkylningar och dricker te. vi är lite oroliga över Anitras prov i morgon men väldigt nöjda över vår uppsatsinsats för Joni - 85% och en massa "stjärnor i kanten" :)

Precious ringde nyss och tackade så mycket för vårt nyinledda samarbete. Jag betalade lite extra i fredags för att jag var så glad över att de kommit med kartongen och att jag kan lita på dem.